Vårdguiden

Hur många  gånger om året kommer de ut med Vårdguiden?




Jag har tänkt många gånger att det är en sådan slöseri att skicka ut Vårdguiden  så ofta.Hinner de verkligen ändra så ofta i den så det är nödvändigt..

Jag kanske är  extra gnällig som ens bryr mig om det. Men man ska ju tänka på milön,och det blir ju några nya
tidningar varje gång till insamlingen.
Men i det här numret så hittade jag en bra artikel.

Låt sorgen ta plats!

det kan väl låta sorgligt och tråkigt. Men det är ju en del av livet.

För 150¨år sedan hölls likvaka när någon dog.
Unga som gamla träffades, gjorde i ordning kroppen och
kistan och talade till den döde.
Konkret  sorgbearbetning. Idag är vi ovana vid att sörja.
Men smärta och sorg - oavsett vad den beror på -
måste få utrymme för att vi ska må bra..

Sorg är en naturlig del av livet. Ändå är många människor idag rädda för att släppa fram sorgen.
De är rädda för att tappa fotfästet och försöker kapsla in sig eller glömma bort sin sorg.
Men det enda man säkert kan säga är att sorg inte är något som går att hoppa över.
Sörj dig igenom, låt sorgen ta plats.

Detta sagt av sjukhuspastor Christina Wåhlin på KS Huddinge..


SORG ÄR INGEN SJUKDOM.
men kan ta sig sådana uttryck.


En kram säger mer än tusen ord.

Att vanmäktig stå bredvid och se någon vara förtvivlad är svårt.
Vad man ska göra och hur man på bästa sätt kan visa sin omsorg är inte
lätt att veta. Vi människor är ju så olika. Vad som verkar lindrande för den ena,
smärtar  kanske mest för den andra. Vad som  känns bra ena dagen kan kännas fel
dagen därpå. Vissa saker verkar ändå de flesta vara ense om.

Man kan inte trösta bort sorg.

Ord hjälper inte, åtminstone inte i den akuta fasen.
En kram från någon som står nära betyder mer.

Att inte vara rädd för hulkanden och tårar utan orka stå kvar och ta emot
sorgen och  de uttryck den tar sig är mer än viktig.

Folk som sörjer får ofta jättemånga god råd. Alldeles för många. Hoppa över dem.

Lyssna på vad den sörjande själv har att säga eller på tystnaden. Den är inte farlig.
Att vara tyst ihop kan vara en stark betydelsefull handling.

Undvik åsikter och synpunkter på hur den andra sörjer. Folk värderar ibland
"hon sörjer bra" eller "hon bär sin sorg med  värdighet". men att sörja värdigt
är inte bättre än att tappa fotfästet. Det kräver bara andra sätt att vara från omgivningen.

Förståelse och accepterande av situationen är viktigt. Ingen kan förstå eller uppleva
känslan som den som sörjer lever i. Däremot kan  man visa förståelse för situationen
som den sörjande befinner sig i. Man kan bjuda in:  "kom och var med oss. Du behöver inte vara på något
särskilt sätt, bara var" Acceptera även om den sörjande inte vill komma, men säg: "Okej, jag förstår!
Var hemma  om det känns bäst, men jag ringer imorgon och hör hur det är med dig"
Eller om du har möjlighet, fråga; " Vill du hellre att jag ska komma till dig?"

Låt sorgen få ta tid. Acceptera att den som verka ha kommit ur sin sorg då och då åter sörjer öppet,
se det som ett normalt led i utvecklingen och inte som en återgång..


Ja mina  vänner det blev ett långt och lite dystert inlägg, men väldigt viktigt tycker jag..
En kram säger mer än tusen ord,, det är så sant..


ORD
Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid.

Det kan framkalla glädje till livets slut,
det kan uppväcka obehag livet ut.

Ja, det påverkar livet på jorden.
Så slarva inte med orden!

av Alf Henriksson.


Kommentarer
Postat av: Plogflickan

Du har sådan feeling! Ännu ett st

2008-06-15 @ 21:54:24
URL: http://plogflickan.blogg.se/
Postat av: Anna

M mmm min favoritdiktare har talat. Alf han kunde han..

2008-06-15 @ 21:55:42
URL: http://filipendula.blogg.se/
Postat av: Plogflickan

hoppsan nu får det iväg... starkt skrivet stycke om sorg, tackar!

2008-06-15 @ 21:55:48
URL: http://plogflickan.blogg.se/
Postat av: Inger Maryissa

Jag har inte tänkt på hur ofta Vårdguiden kommer ut. Kanske varje kvartal ?



Jo, jag tror att förr hade man en mera naturlig inställning till döden, och en mera konkret sorgebarbetning som du skrev.

Och man såg den mera som en naturlig del av livet.

Nu har nog människor väldigt svårt att prata om döden, och undviker det, precis som sorgen.



Och det är så sant att sorg kan man inte hoppa över,

för det kommer ikapp oss till slut i alla fall, och det är viktigt att få sörja.

Och nej, man kan inte trösta bort sorg, men det räcker att bara finnas till hands för den som sörjer.

Och du har så rätt i att alla sörjer på sitt eget sätt, och det är viktigt att få göra det.



Och ja, en kram säger oftast mera än tusen ord.



En mycket tankevärd dikt du har med här också tillsammans med ditt fina inlägg.



Ha det så gott.

Stor Kram



2008-06-15 @ 22:09:10
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/
Postat av: britten

hej bästis....ja det var ett väldig klokt och aktuellt inlägg...att inte släppa fram sorg kan ta sig många svåra konsekvenser...har sett det själv...



en stor kram till dig från ett blött Holmträsk

2008-06-15 @ 23:07:00
URL: http://pyrobritt.blogg.se/
Postat av: Pialotta

Ja du så sant så.. vi diskuterade faktiskt sorgen igår då vi var hos en av våra ungar.. en sorg, en saknad fanns i rummet efter en älskad mormor som så hastigt måst lämna jordelivet.

Viktigt att sörja och det sker på så många sätt..

Många har så mycket att stå i med allt runt om själva händelsen och står där alldeles ensamma.. måste ta tag i allt själv.. då har man inte tid att sörja...... förrän efteråt och då förstår många inte. Tror det mesta är över och att allt ska vara som vanligt.

Ha de fint o ta vara på ditt liv här och nu.

Kramiz

2008-06-16 @ 08:43:37
URL: http://kafferasten.blogg.se/
Postat av: Margaretha

Sorg är jobbigt och hemskt , men man kommer alltid ut starkare på andra sidan.....

Alf Henriksson var allt en mycket klok man....

Kram

Margaretha

2008-06-16 @ 12:05:48
URL: http://catfriend.blogg.se/
Postat av: soffie

Å så vacker dikt.

Vad bra att det står om just sorg,tror många människor typiskt svenskt kanske drar sig undan när någon har sorg.

Svårt att veta hur man ska betee sig.

Kram Soffie

2008-06-16 @ 21:04:04
URL: http://soffie69.blogg.se/
Postat av: Maria

När jag var 8 år dog min pappa. Jag fick inte sörja...inte ens veta att han var död. Han fanns inte hemma längre...?! Jag trodde länge att han låg på sjukhus. Inte förän i vuxen ålder fick jag veta hur han dött!

Då satt saknade och sorgen så långt undangömd så jag har ännu inte kunnat sörja honom.

Jag önskar att jag kunde........

Jag vill få ur mig all sorg men det går inte......



Förr trodde man nog inte att barn kände sorg...eller...jag vet inte..men det var nog så att de trodde att om man inte pratade om det så skulle det gå över av sig själv.



Vad ville jag ha sagt med detta nu då? Jo, låt alltid barnen vara med i sorgen...De sörjer på sitt sätt....på ett sätt som de förstår och kan hantera. Man ska inte underskatta barns känslor....

Döden är mer naturligt för barn än för många vuxna. OM de tillåts vara med förstås.....



Kram Inger och tack för dina ord idag!!!

2008-06-16 @ 21:11:45
URL: http://nightviolet.blogg.se/
Postat av: maria

Inger, du skriver alltid så fina saker. Själv lever jag mycket i nuet och tänker inte så mycket varken framåt eller bakåt. Just nu ska jag lägga mig för jag ska jobba i morron.

Ha det gott!

2008-06-16 @ 23:05:46
URL: http://kramaria.blogg.se/
Postat av: Maria

Ja det är lite sorgligt att döden blivit tabu & nästan farlig. För det är ju ett naturligt led i livets cykel. Jag & mina systrar gjorde själva iordning mamma nu när hon dog. Känns för mig helt naturligt men då är det oxå så att vi har ju kontakt med döden genom våra jobb. Jag & min äldre syster var även med & gjorde vår farmor fin när hon dött. Så sorglit att många är så rädda för döden & man vill helst inte prata om det heller.

Tack för dina fina inlägg här, alltid så tänkvärda ämnen.

Ha en härlig dag nu.

Kram

2008-06-17 @ 09:18:20
URL: http://lofgrens.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0