Mina katter
Visst är det gulligt och mysigt med katter. Och ett mysigt sällskap för många människor.
Tyvärr så är de ju många som är allergiska och då kan det inte ha någon katt, och ibland även inte kunna träffa eller smeka någon. Sedan finns det de som är rädda för katter,, Jag har väldigt stor respekt för dessa små söta kissar. de är så söta att titta på, både på bild och levande.. Men jag vet inte om det är deras rörelser detta smygande, som gör att man inte ens märker när de kommer. Sedan att de bara kan hoppa upp i knät, utan föraning..
Ja se stadsbor, säger ni, ja visserligen finns det massor av katter i städerna oxå idag.
Men största anledningen är att när jag var barn så blev jag skrämd, det var en person som slängde en stora svart långhårig angorakatt på mig, Hon sa att katten inte var hemma, sedan hämtade hon den i badrummet och kom ut med den och bara släppte den på mig.. Innan hade jag ju väldig respekt, och frågade om den var hemma osv..
Sedan där jag bodde som barn i vårt område fanns det en handelsträdgård, och där fanns det massor av stora vildkatter som sprang lösa. Vi barn höll till mycket där och lekte. Ja i mina ögon var de stora.. Sedan sonen till trädgårdsmästaren han visste att jag var lite rädd, så han skrämde mig nästan jämt när jag kom,..
Som vuxen är han nu präst, jag brukar tänka på det ibland, men förmodligen var han inte så grym utan det var bara jag som uppfattade det så, för jag var så rädd..
Jag kommer ihåg en gång i slutet av 50-talet, när mamma mina syskon och jag hade haft påssjuka och sedan fick mamma hjärnhinneinflammation efter. En morgon när hon vaknade så trodde hon att hon såg i syne, för det kom en katt och gick på hennes mage tidigt på morgonen. Hon trodde att hon blivet dödssjuk, innan hon kom upp, kom ut och väckte mig, lite försiktigt och berättade att det kommit in en katt i lägenheten. Och jag flög ju upp förstås. Var är den? Ja, mamma lockade ut den med lite mjölk, men helst ville han vara kvar..
Den rackaren hade smitit in mellan benen på pappa när han gick till jobbet tidigt på morgonen..
Vad vi har pratat om det här många gånger. Det är ju typiskt att den skulle komma in just till oss. Mamma hade oxå stor respekt för katter.. Jag har aldrig kunnat lyfta upp en katt. Vet ni det är det där mjuka, lena mysiga som ni alla gillar, men jag ryser, ja bara jag tänkr på det. Kunde inte ta i bomull som barn,, Ja kära nån, vilken eländig krake
jag är, vuxen och inte klara en sån enkel sak. Jag skulle vilja, men nej, det går inte..
Sedan har jag varit allergisk sedan slutet av 60-talet så nu kan jag skylla på det, för att slippa ta i kissarna,,
En av mina svägerskor är oxå rädd för katter, och när jag sa att jag var allergisk, så sa hon. Ja det kan man ju säga.. För hon tycker oxå att det är lite pinsamt..
Men som ni ser så har jag två stenkatter, och dom tål jag. De ligger framför brasan i stugan på vintern. På sommaren ligger de i trappan upp till stugan..De torkar jag med trasan och klappar på ibland, de är söta för mig.
Ja tänk vad vi alla är olika. Hoppas att ni fick ett gott skratt eller ett leende...Jag bjuder på det...
En smula Hänsyn och lite Omtanke betyder så mycket..
Nej Inger, det är inget att skratta åt. Rädsla är en känsla som man ska respektera. Dina stenkatter är söta, dom också! *L*
Men hallå ! va fina sten katterna är inger...superfina..Nä du jag är väl ingen vidare katt vän heller..trots att jag inte är någon statsbo i alla fall ingen infödd statsbo.
Min vän Åsa hade en katt som var galen på mig , han bet mig så fort jag kom dit och flög alltid på mina fötter, jag var jätte rädd för honom på riktigt.
Men jag är ju uppvuxen med katt vi hade alltid en trygg och klok och snäll bondkatt hemma på gården.
Bra för han höll alla mössen i ett järngrepp.
Men skratt Inger det vet du väl att jag inte gör,, jag har stor respekt för rädsla....kram...vi hörs snart
Vilka söta stenkatter !
Och visst är det ett utmärkt surrogat för vanliga kissar ;-)
Men du är inte ensam om att tycka det är läskigt med katter. Jag har träffat flera som tycker det.
Min mamma var rädd för katter efterom hon blev riven ordentligt av en när hon var liten.
Men konstigt nog kom hon bra överrens med min sista kisse.
Men så var den kissen väldigt speciell...
Ha en fortsatt fin kväll.
Kram
Ja här är vi allergiska mot katter så det blir ingen gosig katt här. Jag gillar katter annars. Men respekt ska man visa i alla lägen. :)
Katt hade jag för jämnan då jag var barn:-) Det bodde en farbror Olofsson på landet där vi oxså bodde, som alltid hade kattkällingar. jag och min bästis, Hanna cyklade ofta upp dit och jag kom hem med en liten gullig källing några gånger till min mammas förskräckelse. Det hörde till saken att hon verkligen inte gillade kattor, hon var rädd för dom. Några gånger fick jag behålla de där gosiga, mjuka djuren, men efter en tid så tröttnade mamma och vi fick lämna bort dom. åren gick och då vi flyttade till Åhus, där jag sedan gick i skolan, traggade jag till mig en katt igen.. den katten behöll vi länge.. sakenvar bara den att var gång jag cyklade till skolan, så följde katten efter mig:-)
Jag har alltid gillat och senare som vuxen när barnen växte upp så hade vi ett par kattor till. Den sista vi hade var en angorakatt med massor av päls som jag absolut inte tålde, så det blev att lämna den till våra bästa vänner som bodde på landet.. då var min allergi ett faktum. Min moster har en så go katt, egentligen är det min kusins, men den kommer alltid till moster och där städar jag.. du förstår va?
Men vad gör man.. jag får ta det onda med det goda:-)
All respekt för dig som inte gillar kattor..
Kramar
Jättefina stenkatter du har! Tror inte att någon skrattar, för det är inget roligt med rädsla...Jag har så gott som alltid levt med djur, mest med katter. Min Happy som är i katthimlen nu, kunde va riktigt lömsk ibland, så jag förstod vissa var skraja för henne. Min granne gillar inte katter och är lite rädd för dem. Förut när hon plingade på aktade hon sig noga, eftersom min kattmadam här älskar att smita ut, nu efter 5 år tycks hon ha vant sig (grannen alltså). Hon klappar inte katten så klart, men hon står kvar när hon stryker förbi. Sån slags rädsla som du känner, har hon nog inte haft för det är en lite annan sak...Man får respektera varandra och ta hänsyn till andras känslor!
Stackars dig när du skulle hem idag! Här blev värsta ovädret sen, snöyra är bara förnamnet ska du veta. Jag pulsade omkring i snön som en vettvilling! Inte plogat, inte sandat heller, så du förstår hur det måste ha sett ut, jag for omkring och stövlarna greppade inte underlaget ens. Hua, vilken dag! Skönt att du får vara lite ledig nu, fira påsk och så...Hoppas resten av din kväll blir skön och behaglig! En stor go kram till dig som är en go vän!
Godmorgon..hoppas du sovit gott..trött som jag är har jag ändock varit vaken större delen...kurs nu
kram
Synd att du fått sån dålig erfarenhet av katter! De KAN vara lömska...de är ju av det allra värsta rovdjurssläktet! Men de KAN vara hur godmodiga som helst också! Det är bara det att man inte vet i förväg vilken bana de valt just för dagen...hihi...! Helt oberäkneliga! Det är det som är deras största charm....men då är jag ju en kattälskare också...haha!
Jag respekterar din rädsla. Jag tycker det var fiffigt av kroppen att ge dig allergi.....en giltig anledning att slippa dessa bestar....om man nu kan se allergi som något positivt då..hm..!
Många hälsningar från feta, tröga, älskvärda Wilma och spralliga, elaka, roliga Magnus.
Kattmamman Maria hälsar också!
Men oj det är inget att skratta åt,är man rädd så är man. Jag har 3 härliga katter av rasen Helig Birma och jag har en bekant som oxå är rädd för katter. Inget att skämmas för!
Kramen
Vilka jätte fina stenkatter!! Att vara rädd o ha respekt för djur är vl inget konstigt. Vi är ju uppfödda med katter men jag vet ju att det finns de som är rädda o det är väl inget konstigt, jag är väldigt rädd för vissa hundra också o för det mesta finns det en anledning i bakgrunden.
Vilka jätte fina stenkatter!! Att vara rädd o ha respekt för djur är vl inget konstigt. Vi är ju uppfödda med katter men jag vet ju att det finns de som är rädda o det är väl inget konstigt, jag är väldigt rädd för vissa hundra också o för det mesta finns det en anledning i bakgrunden.
