IngerEmKsson

Ja nu är det snart MORS DAG. Maj är en tung och jobbig månad för mig. Det är så många tankar och minnen som dyker upp. På tisdag är det 3 år sedan min älskade lilla Mammi gick bort, och jag saknar henne så oändligt mycket. Hon hade det så jobbigt sista tiden, då jag var hos henne, hon kämpade in i det sista.  Men till slut tog den hemska sjukdomen överhanden. Vi har alltid sagt att MAJ månad är mammis månad. Hon är född i maj, hon gifte sig i maj, hon dog i maj, dagen efter deras 60 åriga bröllopsdag, samt att hon hette Maj, och sedan Mors Dag i maj. Mammi levde alltid upp på våren hon älskade den årstiden med all grönska och alla underbara blommor.. Hon blev glad åt den enklaste lilla bukett vi barn kom hem med från skogen. Och även senare i livet så var blommor hennes liv,, det var därför alltid så kul att ge henne blommor..Och av pappa fick hon alltid storslagna blommor, han visste vad hans kvinna önskade sig.



Detta är ett gammalt foto av mamma Maj, hon var bara 17 år  på detta foto.. Jag tror att pappa och hon var ganska nyförlovade. Hon var en glad och go  liten rund ,min mamma. Hon  ser  lite allvarlig ut på fotot. Men hon hade alltid lite komplex för hon hade en "Thore Skogman" glugg mellan framtänderna.. när hon var ung gick hon med tandställning i flera omgångar, men sedan gled tänderna isär igen. På den tiden hade de inte den kunskapen de har idag..
Men skrattade och var glad var hon ändå. Och gluggen mellan tänderna, det var ju vår mammi. Och fina friska tänder hade hon ända in till sina sista dagar,,

Ofta när jag kommer hem från jobbet så tänker jag, "nu ska jag ringa mammi".. Men kommer sedan på, nej det går inte. Det är med sorg i hjärtat jag då kommer på det, jag har ingen mamma,, foton har jag står lite varstans, som jag sitter och tittar på, dammar och pratar lite med. Hon skulle gjort precis likadant, Jag går in i olika kyrkor när jag kommer förbi.. Tänder ett ljus för mammi och även för  pappa förstås. Det känns om man kommer mera nära dem när jag kan sitta ner där en stund, tänka tillbaka på mycket de sagt,  och lärt, och varit goda förebilder för mig och min syskon. Efteråt känner jag mig mycket starkare och känner att jag på något vis fått lite kontakt med mamma och pappa..

Det som jag nästan genast kom att tänka på efter den 20 maj 2005, när mamma dog  var att,  nu är jag äldst i min släkt, inga gamla släktingar finns kvar. Men på något vis har jag nu vant  in mig i detta.. Det är ju en del av livet. Men ibland känns det väldigt tungt och jobbigt. Men underbart att man har man, barn barnbarn syskon och syskonbarn.. Det är inte alla förunnat att ens ha det.


Mina barn Louise och Stefan avgudade sin mormor, de går ofta till graven med en blomma, tänder ett ljus. Vi pratar mycket om henne, barnbarnen pratar oxå om henne, hon hann ju vara med och lära känna även dem. Och det är jag glad för i allafall för barnbarnens skull. Pappa hann ju aldrig träffa dem innan han dog.. Men en mamma och mormor är ofta mera nära sina barn.. inte alla men många,, ibland är papporna mer nära ...

Vi saknar dig nu till MORS DAG nästa söndag.



En Mor är något speciellt!

Det finns en plats när jag var barn,
långt undan världens kiv,
där satt jag på min moders knä,
där sagans fe fick liv.

Med blick så varm, med röst så mild
berättade hon så,
och jag var glad och trygg hos mor
- allting var lycka då.



Hur skulle det bli, min kära,
om sorgen en dag kom nära,
om livet gav
dej tunga krav
och ledsna ting att bära?

Nå, inte behöver du svara,
jag satt här och tänkte bara.

Och huvudstycket
av sånt är skumt
och någonting mycket
mycket dumt.

Så inge behöver du svara.
Jag satt här och tänkte bara.

av Nils Ferlin