IngerEmKsson

Det var en trevlig konferensresa.
Vi var ganska effektiva med vårt  arbete.

Vi såg även två medhavda filmer  Historien om hur det var förr för  utvecklingsstörda som bodde
på institution.

 De bodde på stora salar, med många sängar och låsta dörrar. När de gick ut på promenad så gick de i selar.
Man kan inte fatta hur de hade det  bara innan 60-70 -talet. De hade inga egna kläder, utan alla hade tråkiga murriga färger, stickade strumpor. Personalen skämdes tydligen när de var ute på promenad.

Föräldrar som fick ett utvecklingsstört barn blev rekomenderad att lämna bort det till någon institution.

Ett exempel, ett par fick ett barn med downs syndrom, de kallade det för mongolen. De adopterade ett annat barn och försökte glömma "mongolen", som de sa.Barnet kom till senare till gruppboende, efter många år skickade de ett julkort till föräldrarna från "mongolen". De hade ju förträngt "mongolen" och hela släkten visste inte om att de hade lämnat bort ett barn. De blev bestörta över julkortet. Tog kontakt med läkaren som hade med "mongolen" att göra och bad honom att säga till gruppboende att inte skicka några mera julkort, de ville inte ha med "mongolen" att göra. Men tyvärr så var det här väldigt vanligt, förr...

Inte förrän 1968 infördes begreppet "Omsorger-undervisning, vård och bostad. Elev och inackorderingshem inrättades.  1986 kom sedan en ny lag , sedan kom LSS lagen 1994.



Det är inte jämförbart hur de har det idag. Även om de kunde ha det bra mycket bättre. Många har nästan ingen social kontakt utanför sitt gruppboende. Många är i stor behov av kontaktpersoner. "Betalkompis"

De allra flesta utvecklingsstörda har det bra i sina gruppbostäder, de har till gång till personal, som de känner och förhoppningsvis  känner tillit till. De har även daglig verksamhet, som de åker till varje dag.

Många har ju även sina föräldrar och syskon, i allafall de yngre. Och de åker förhoppningsvis hem till dom regelbundet.

Så vad man kan säga är att de har fått det lite bättre, även om de kunde få det mycket bättre,  och få mera stöd och uppmuntran ute i samhället.


Vi passade även på att äta och dricka lite god mat och dryck. Men man orkar inte smaka en bråkdel utan den delikata  buffén. Men gott var det.... och mycket trevlig resa, förutom att det blåste och gungade ute på öppet hav...


Nu återstår  bara att gå till sängs!  Natti, natti!!

MÖT  EN  MÄNNISKA  FÖRUTSÄTTNINGSLÖST!!!