TRAFIKEN
Nu hörde inte jag tills det var slut för jag somnade innan 24.00.
Men det var många lokförare, lastbilschaufförer som ringde. De berättade om sina händelser.
Det är ju inte lätt när man kommer i en stor långtradare på motorvägen eller annan stor väg, när det plötsligt kommer en bil från andra sidan som kör rakt emot tradaren.
Det är nog lätt att lägga skulden på sig, att jag inte hann veja undan. Men hur skulle man hinna det.
En del vill gå i KBT, men många tror nog att de ska klara det ändå.
Jag tror att de vid olyckstillfället behöver fånga upp de inblandade och hålla kontakt ett bra tag efter, för det kan ju gå en tid innan man upptäcker att man mår dåligt.
Sedan att vara lokförare är nog ännu mera olycksdrabbade, tänk alla tåg i tunnelbanan. Det är ju nästan varje dag som det är stopp i T-banan. Sedan kommer det ett nytt tåg. Men vad är det som ligger bakom att det kommer ett nytt tåg. En stor tragedi för många inblandade. Hoppar man framför ett tåg, så är man sjuk och stort behov av hjälp.
Men hur är det med hjälpen, innan det händer något.??
Nej man kan inte gå och älta sig i ovanstående händelser, jag tänker inte göra det heller. För då blir jag sjuk av bara det.
Det bästa man kan göra är att försöka att göra det bästa av varje dag!!
Det var på "Karlavagnen" i onsdags kväll som ovanstående tema var i etern. Glömde skriva det i min iver. Hade lite för bråttom med publiceringen. Jag är ju nybörjare, så snälla ha lite överseende med en "ny på bloggen". Tack!
Ja man måste ta vara på varenda dag. Det spelar ju inte någon roll hur försiktig jag är i trafiken när det finns självmordskandidater överallt. Men jag brukar tänka som så att när min tid är inne händer det vart jag än är och hur försiktig jag än är. Men jag har märkt att sedan sofie fick körkort o är ute på vägarna är jag väldigt orolig. Det måste vara det värsta som kan hända om det händer barnen nåt
kram
Du är en klok kompis...lika klok som Nalle Puh...han är också klok tycker jag...
kram // njuter själv att besök från karlstad...
