Bloggare!
Förra veckan läste jag en artikel i tidningen Metro om att det var två personer i USA som förmodligen har bloggat sig till döds. De var två kvinnor 60 respektive 50 år. En 40-årig man fick i december en infarkt under liknande omständigheter, men överlevde.
Det finns bloggare som vittnar om att de mentala och känslomässiga kraven leder till stress, som i kombination med livsstilsfaktorer och genetiskt arv ökar risken för hjärtinfarkt-
- Man ligger vaken om nätterna, ältar, oroar sig, funderar på nya sätt att ligga steget före. Man får svårt att sova,att återhämta sig. Somliga kanske börjar missköta sig, söker lindring i alkohol och droger, hinner inte motionera.
Riskfaktorerna ökar säger Georgio Grossi, docent vid stressmottagningen i Stockholm.
Många bloggar för att tillgodose ett behov av att bli sedda. De sticker ut hakan, och exponerar sig för kritik, vilket ökar stressen.
Vad ska man göra?
- Man kan varva bloggandet och tankarna på det med att stänga av ältandet i huvudet. Varva ner, fyll på batterierna i tid.
Mer, bättre, vassare - hela tiden överträffa det man skrev förra gången. Bloggarens liv kan vara så hektiskt och stressigt att det bokstavligt talat är livsfarligt,,
Det låter ju helt förfärligt tycker jag. Man bloggar ju för att det är roligt och intressant och att få höra vad andra tycker och tänker om saker och ting.. Samt att få delge sina egna små funderingar och svar på detta.
Det viktigaste är ju att man är medveten vad man håller på med och gör en paus ibland..
Idag var vi på måndagspromenad på Järva igen och solen sken även här idag.. Lite smakprov;
En ponny som alltid står och tittar på oss när vi går förbi, visst är han söt..
Här ser jag sjöbotten, smutsigare var det inte i Översjön på Järvafältet.
Ja tänk vad underbart att hämta kraft ute i naturen. Det är balsam för själen.
Det vi inte äger, det vill säga tid,
har vi hur mycket som helst av.
Ha en fin vecka min trevliga bloggvänner,,
Hej!jag tror på det där,att man kan blogga sig till döds.Även om det är ovanligt,det blir som ett gift.
Ha en bra kväll /Anna-Carin
Jo, allt kan ju missbrukas, och även datorn, bloggen m.m. som kan bli ett missbruk.
När något styr ens liv helt och hållet då är man nog illa ute och behöver ta sig en funderare.
T.ex. bloggandet ska ju vara något roligt, intressant och avkopplande, och inte kännas eller bli som ett tvång.
Fina foton du visar här och ja, det är balsam för själen att vara ute i naturen.
Stor Kram
Ja det finns missbrukare i alla tänkbara situationer.
Men vi ligger nog inte i riskzonen vi små oskyldiga glada goda bloggvänner. :D Dina små ord på vägen gillar jag...tid är lika för alla.
Tänk att du redan fått så fina sippor!
Ja, jag tror det att bloggandet kan bli ett måste, att man ska försöka leva upp till något som man inbillar att alla andra har utom man själv.
Själv har jag stora komplex och har ibland funderat att lägga ner därför att jag har så litet att bidra med.
Men så är det där med alla vänner som skaffat sig genom bloggen, de skulle vara svårt att utan.
Förstår att det blommar ute på Järva. Ett år när jag var barnvakt åt mitt barnbarn plockade jag den första vitsippan i Viksjö.
Ja det är ju tur att man kan styra sitt bloggande...
Så vackra bilder att vila ögonen på.....
Kram tillbaka // Hjördis
HEEEEJ fina vännen...men så duktig vad ser jag ..många bilder här.
Ja du det där med bloggandet nog funderar man ibland..jag tänker nu att jag dokumenterar och att så många vill läsa det är underbart roligt men något tvång- NEJ NEJ..kramen vi hörs på telefon snart
Ja bloggandet kan ta överhand ibland, men de bloggarna som dog var sådana som hade det som sitt levebröd. De fick annonsintäkter och var beroende av hur många besökare de fick och hur ofta de uppdaterade. Det är nog likadant med de som jobbar med provisionslön. Vilken hets, vilken stress!!!
Nä, vi bloggar lugnt vidare...och har kul!!!!
Kram och ha det så gott!!!
Blogga ska ju vara roligt, inte ett måste! Hu så hemskt...Men jag är glad över dina härliga bilder, vilket vatten, så rent fast det är vår!
Å så fint, här blir man inte det minsta stressad. :-)
oj då...nej bloggen för mig är terapi, reflektion över dagen, ett sätta att stanna upp och ta in. För mig är det ett sätt att vara mer medveten om mig själv och min tillvaro och inte rusa i 210 i allt jag gör...som jag har gjort några år. Det var i julas som jag bestämde mig för att försöka ändra mitt leverne, därav bloggnamnet Nygamlajag....
ps. fina bilder och tänkvärda ord - tack!
Ja du det där med bloggandet tar över mer och mer.. jag märker det själv. Är jag hemma som denna dag så har det blivit alldeles för mycket i de olika bloggarna.. besöka ska man ju helst oxså hinna med:-)
Vackra vyer du besökt idag:-)
kramar
Inget kan få mig att sluta blogga....jag är en modig människa som ser faran i vitögat...hehehe
Kram
Margaretha
